Kameraövervakning är något som många egenföretagare implementerar i sin verksamhet. Kanske arbetar man i en utsatt bransch, har ett värdefullt lager, eller så vill helt enkelt ha snabba åtgärder om någonting väl skulle hända. Som bekant kan kameraövervakning både verka avskräckande och vara ett viktigt verktyg – ibland helt avgörande – i jakten på den som har begått brottet.
Men vad säger egentligen lagen? Lagen finns till där för att anställdas eller offentlighetens integritet inte ska kränkande. Det som gäller är, är att intresset för att övervaka måste väga tyngre än integritetsintressen.
Lagar kring kameraövervakning har funnits länge. Sommaren 2018 började dock en ny lag att gälla, med en del förändringar i relation till hur det såg ut tidigare. I praktiken leder lagen till att färre behöver ansöka om ett tillstånd för att få bedriva kameraövervakning, men det finns samtidigt fler regler att förhålla sig till för den som gör det. Bland annat är det bestämmelser och regler i brottsdatalagen samt dataskyddsförordningen som man behöver ta hänsyn till.
Privata verksamheter behöver inte längre ansöka om ett tillstånd för att få bedriva kameraövervakning. Det som gäller att verksamheten inte utför en uppgift som kan anses vara i allmänhetens intresse. Tanken är att dataskyddsförordningens regler ska räcka för att garantera att integritetskränkningar inte sker. Det är alltså en förutsättning att kraven här följs.
Övervakning behöver kunna kopplas till rättslig grund med hänsyn till dataskyddsförordningen. För privata verksamheter är det vanligt att man väger det egna intresset mot integritetsintresset, en bedömning och avvägning som behöver göras innan kameraövervakningen påbörjas. Att bevaka med kamera i syftet att förhindra eller utreda kriminella gärningar är det vanligaste skälet.
För myndigheter, och för verksamheter i allmänhetens intresse, gäller lite andra regler. Då krävs ett tillstånd, under förutsättningen att övervakningen sker på en plats dit allmänheten har tillträde. Det kan till exempel handla om skolverksamhet, kollektivtrafik, flygtrafik och sjukvård. Om det gäller platser dit allmänheten inte har tillträde krävs inget tillstånd, men reglerna i dataskyddsförordningen måste fortfarande följas. Här gäller alltså inga väsentliga skillnader gentemot vad som gäller för privata verksamheter som vill börja med kameraövervakning.